Högsta domstolen har nyligen avgjort ett mål gällande edition, skyldigheten att under vissa förutsättningar lägga fram bevis under en rättegång. Huvudregeln är att den som innehar en skriftlig handling, som kan antas ha betydelse som bevis, är skyldig att förete den (se 38 kap. 2 § rättegångsbalken). Syftet bakom reglerna är att den som är i behov av en handling som bevis ska få tillgång till handlingen. Ytterst är syftet bakom editionsregeln att säkerställa att den enskilde kan komma till sin rätt. För att domstolen ska kunna besluta om edition krävs att den som föreläggandet riktar sig till innehar handlingen.
Frågan hos Högsta domstolen
Den fråga som Högsta domstolen nu prövat är vad som krävs för att en person ska anses inneha en elektronisk handling på ett sådant sätt som utgör en förutsättning för edition.
Högsta domstolen konstaterar att det förhållandet att uppgifter är elektroniskt lagrade hindrar inte att utskrifter avseende uppgifterna görs till föremål för edition. Att någon annan har äganderätt till eller förfoganderätt över handlingen, utgör det i sig inget hinder för edition så länge editionssvaranden kan anses inneha den.
Endast den som innehar en handling kan föreläggas att förete den. Det är inte ett krav att parten äger handlingen. Kravet på innehav innebär inte mer än att personen på ett fysiskt eller jämförbart sätt har tillgång till handlingen, eller närmare att personen har handlingen i sin besittning. Det räcker att personen har kontroll över handlingen genom att ha en förfoganderätt till den. Genom att personen har kontroll över handlingen, kan denne bestämma hur handlingen ska användas. Liknande regler återfinns i International Bar Associations (IBA) regler om bevisupptagning i internationella skiljeförfaranden, artikel 3, punkt 4. I dessa regler anses en part inneha en handling om den är i partens "possession, custody or control".
Den klassiska skrivbordslådan har blivit digital
Numera är det många företag och privatpersoner som lagrar information i s.k. molntjänster, dvs. IT-tjänster som tillhandahålls över internet. Post från myndigheter i form av beslut levereras idag i viss utsträckning digitalt i stället för analogt. Det finns idag ingen speciell anledning till att information måste lagras på en fysisk dator. Förvaring av en fysisk handling hos en person har numera ofta ersatts av förvaring hos tredje man — en myndighet eller företag — i elektronisk form. Högsta domstolen konstaterar att skrivbordslådan med lås har bytts ut mot elektronisk förvaring. Tillgång till handlingar bestäms av koder vid inloggning.
När anses en person eller företag inneha en handling?
När handlingar finns elektroniskt, exempelvis hos en molntjänst eller i en extern databas, krävs att den som har en plikt att lägga fram handlingen, har en på lag eller avtal grundad ovillkorlig rätt till handlingen och kan få tillgång till informationen t.ex. genom inloggning.
Bedömningen i målet
I målet slog Högsta domstolen fast att den person som hade en plikt att lägga fram handlingen hade en ovillkorlig rätt till handlingen. Dessutom hade personen möjlighet att på ett enkelt sätt ta del av handlingen genom att på egen hand logga in (med hjälp av e-legitimation) i det elektroniska systemet utan någon inblandning från myndigheternas sida. Personen ansågs inneha handlingarna trots att handlingarna inte fanns på personens egen dator eller i pappersform.
Avslutande ord
Som Högsta domstolen nämnde i sitt avgörande innehar företag information i molnlösningar. Denna information kan bli föremål för edition om företaget har en enligt lag eller avtal ovillkorlig rätt till handlingarna. Att informationen är lagrad i utlandet saknar under dessa omständigheter principiell betydelse.